tänk nu har jag varit här i en vecka. känns både länge och kort. är redan helt slut i kroppen...det är illa. men snart är det helg och då kan jag vila upp mig och laga punkteringarna på min och nils cyklar. (som jag borde gjort förra helgen men som inte blev av)
idag när jag var ute med wilma mötte jag en man, vi stod och pratade en stund och han berättade att han var typ ngn form av ledare för ungdomsgården här intill. de hade småkurser i dansterarpi och han undrade om jag kanske kunde komma och prata ngn gång. omg!!! jag var helt ärlig med att jag faktiskt bara gått på min utbildning i en termin. ett annat plus var att han var total förtjust i wilma, möjlig passare? ja jag har just nu lite problem med passare, blir lite länge om hon ska vara själv hela tiden då jag är i skolan. ngn som har lust?
alla blir kära i wilma innan de inser vilken mes hon är. att hon gnäller och tofflar sig bäst hon kan. måste komma på ngt bra knep så att folk ändå fortsätter att gilla henne. skära av henne stämbanden...nej ursch hemska tanke. min lilla wilma. hon är ju så bra. jag får kanske sätta upp lappar och muta men en symbolisk betalning.
jag saknar min hemmaman!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar