du och jag snigel i evigheters evighet amen

just nu mår jag så bra, allt känns så rätt. att jag bor här, att jag går på iwanson, att jag har snigel, att jag har wilma, att dela lägenhet, att jag regelbundet skickar massa meningslösa vykort, att jag lyssnar på ljudbok varje kväll innan jag somnar, att jag gråter på yogaklasserna, att jag är jag. det är en känsla som inte riktigt har infunnit sig förut. jag är jag och jag vill vara jag. ingen annan blir så välkomnad av wilma när de kliver innanför dörren, ingen annan får så kärleksfyllda pussar av nils, ingen annan vågar fisa i klassrummet...ok det hade kanske inte med saken att göra. men ja, jag fiser ibland. ja jag är mänsklig. visst att jag är lite sjuki huvudet (på många sätt) men det är ju jag och är det inte jag om en månad så är det ju jag nu. det finns säkert massor av folk som stör sig på att jag är jag. men just idag bryr jag mig inte om dem utan om dem som gillar mig som jag är. de andra får jag ta tag i en annan dag. för idag ska jag bara vara jag.