wilma på rymmen

det var en gång en liten liten hund som bodde hos sin matte i münchen. hunden, som hette wilma, tyckte väldigt mkt om att vara med sin matte. helst av allt ville wilma att hennes matte skulle vara hemma med henne varje dag. eller iaf ha med sig henne HELA tiden. men wilmas matte håller inte med. så ibland får wilma passas av andra människor. "jätte snälla människor, men de är ju inte min matte" tänker wilma.

så en dag när wilma ska passas så gör hon ngt riktigt spännande. hon plockas upp i hennes cykelkorg, men av en annan matte. de åker till en solig park och njuter. men när ingen ser springer wilma, hon springer så att ögonen tåras, hela vägen tillbaka till sin matte. matten som just under den tiden ligger på golvet och är skadad!! "jag måste in och hjälpa henne" tänker wilma och ylar det högsta hon kan för att ngn ska komma och öppna. men så kommer en annan matte och plockar upp henne och kör henne hem till sig. men wilmas matte var ju inte skadad, hon kom som vanligt och hämtade wilma på kvällen. så var de tillsammans igen och wilma är lycklig. vad som kommer hända nästa dag är en annan historia. snipp snapp snutt så var denna saga slutt

ja om det bara hade varit en saga, dumma dumma wilma!! tänk om hon blivit överkörd..omg. vill inte tänka på det. folk måtte ju blivit chockade när det kommer en springande hund utan matte/husse. på en sekund så hade wilma rymt. och jag som var mitt inne i en yoga-pedagogik klass blev tämligen paff när jag hörde hennes ylande. jag skulle just ligga och vara visningsexemplar.

vad som ändå är bra är att allt gick bra. wilma är helt oskadd. och alla på skolan tycker om wilma förutom rektorn (som tyvärr är den osm bestämmer). men på kvällarna är han inte där...