vätskebrist...

ibland undrar nog min kropp om vi (jag och kroppen alltså) bor i afrika eller på nåt annats ställe med begränsade vatten resurser. jag dricker för lite. att det ska vara så svårt att ändra mina rutiner och dricka mer. men istället har jag konstant vätskebrist och det går ofta så långt att hela magen säger ifrån genom att totalkrampa. tusan va ont det gör. då börjar jag dricka, men det är försent. så tänker jag att, nu ska jag bli bättre. men det går ofta lika illa igen...

kan förstå att bantare tycker att det är jobbigt att byta ut sina onyttiga vanor mot nyttigare. jag kan inte ens komma mig för att dricka två glas till maten istället för ett. men nu baskemig ska jag bli bättre. ligga på klassrumsgolvet med en värmepåse på magen och bara gnälla är inget liv för en bodil som mig.

gjorde en tung grej igår. jag skickade ett mail till nils och berättade om min dejt. sen packade jag ner alla hans grejer i en väska som jag ska skicka med mamma. vi gjorde slut i somras men i mitt hjärta så finns han ändå kvar. men ngt säger mig att jag inte kan vänta på att den känslan kommer att gå över. den kommer nog finnas där. jag bryr mig. bryr mig hur han mår och vad han gör. minns alla våra goda minnen tillsammans samtidigt som jag minns allt kasst.

det går bra med min dejt. umgås ganska mkt. men vi lixom alla andra har olika scheman. han jobbar dagtid och jag går i skolan under kvällstid. kommer att ta död på honom en dag. eller så får vi lära oss att umgås på helgerna.

nu ska våren komma tillbaka, vi ska få 17 grader varmt imorgon, såååååå gött!