jag hade fel, det var inte alls 20 grader förra veckan...det var 25...bitter! snön hade lagt sig som ett tunt vitt täcke igår när jag cyklade hem. det gick alldeles för fort mellan "det räcker med en tunn tröja-väder" och "nu jälar, nu ska vantar, tjocktröja, jacka och långkalsonger fram-väder". nej fy tusan. här sitter jag och väntar på de sena sommardagarna. men jag kommer nog får vänta förgäves...ja eller iaf till nästa år. igår var den unge ute och sprang med wilma då fick hon en fästing. fästingar gillar väl inte snö!? ja vädret är konstigt somsagt.
det finns flera som frågat om jag inte blir trött på wilma. eftersom att hon alltid är vid min sida. men faktum är att jag saknar henne när hon inte är där. är alltid skönt att komma hem igen. om jag åkt iväg och hon är hos ngn passare längtar jag hela tiden. som jag även kommer göra nu i helgen. tänk att ett djur kan betyda så mkt. jag kan inte alls tänka mig ett liv utan henne. trots att jag bara haft henne i 1,5 år. hon är en del av mig nu.
nej nu ska jag äta frukost.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår precis det där med att inte tröttna. När Kalo var med mig på jobbet tröttnade jag aldrig ändå. Och nu saknar jag honom på dagarna. Och så saknar jag dig också. Det är så himla långt till München!
SvaraRaderaDet är verkligen inget konstigt med att älska en hund. Jag gillar Baloo och ibland kommer även saknaden av Akja för mig och då har jag tänkt att det är konstigt att man fäster sig så.
SvaraRaderaSnart kommer jag till dig, det ska bli kul.
kram kram