vilket känslokaos!

oj oj oj vilken dag. phu! skäms så mkt att jag egentligen inte vill säga ngt men jag tror inte att jag skulle kunna hålla tyst om en sådan här sak...ok here we go;

dagen började jättebra. den ambisiöse gjorde supergod frukost till mig. lax, ägg, salami, ost, mozarella, salami och annat gott.

så skulle vi ha föreställning på kvällen. jag var super nervös! genrepet gick verkligen skit. men som man säger går genrepet dåligt...men så var det oxå min dumma hjärna. säger ingen att det är bra tror jag att det är dåligt. sen så visade jag det för nils, mamma och syster e och jag vet inte...det var under progress. och de glömde säga ngt om det. och på genrepet så var det så pinsamt. ljudet gick fel, de gjorde klantfel, publiken satt knäpptysst även under de komiska delarna... sen när jag kollade igenom programmet så hade en lärare, en koreograf och resten var dag tvåor och treor som gjort stycken. dansarna var BARA professionella och folk från dag två och tre. kännde mig så himla fel. vad jag jag gett mig in på?!

sen blev det en massa strul med wilma. hade glömt att den gamle inte vill ha henna hemma på vardagarskvällar själv. så jag lyckades fixa så att hon kunde vara hos en tjej från skolan. men när den ambisiöse kom dit var hon inte hemma. måste blivit ngt missförstånd. iaf så gjorde detta att den ambisiöse kom väldigt sent till den redan utsålda föreställningen. men han lyckades smyga sin in precis nummret innan.

så kom föreställningen. allt gick så bra, de var så duktiga. så duktiga att jag till 90% ska få visa det igen på julshowen. så duktiga att så många kom fram efteråt och grattade. jag var så lycklig. mina steg, mina ideer höll! allt gick precis så som jag ville. så himla skönt!

efteråt gick jag, mina dansare, den ambisiöse och några klasskompisar till en restaurang. en av tjejerna hade haft ont i magen innan på dagen så hon skippade alkoholen. men så plötsligt fick hon världens attack. hon fick sådana kramper i magen att hon knappt kunde andas. så vi ringde ambulansen och hon fick stanna över natten.

så skulle vi åka hem. vi stod på haupbahnhof och väntade på vårt tåg. wilma som brukar springa vid mina fötter var som vanilgt lös. så skulle den ambisiösa gå på toa. han gick iväg och jag ropade på wilma. tänkte då att hon kanske följde med honom upp. men något sa mig att hon inte gjort det. så jag gick och letade, ropade, frågade, gick även till infocentralen för att se om ngn lämat in henne. hon var borta. så kom den ambisiösa ner igen, utan wilma. hon var alltså borta. jag berättade att jag inte kunde hitta wilma. då visade det sig att han mött henne. men han trodde att det var en annan väldigt lik hund. "ägaren" hade verkat så nervös och hunden hade tittat så på honom. men man tror ju inte att det är en stulen hund. vi sprang upp för att få tag i mannen. vi letade och letade. men hauptbahnhof är stort. jag bröt ihop. dumma dumma idiotiska klantiga bodil! pappa du hade rätt. man kan inte lita på andra. men jag trodde aldrig att ngn skulle kunna med att ta min hund. sådan händer andra. visst att de kanske kunde ta min plånbok, mobil, väska, men inte min hund. den ambisiöse var helt fantastisk. han fick mig att hålla mig samman så gott det gick. han tog mig i handen och ledde mig från person till person som vi frågade. han stoppade en minipolisbuss och bad om hjälp. eftersom att jag var helt i obalans för att ens stå på mina ben, tog de in oss i bussen medan några av poliserna började patrullera. så efter en tid fick en av poliserna i bilen ett samtal från en av de patrullerande där de ville ha en liten beskrivning av wilma. och tro det eller ej men de hade hittat henne. min älskade älskade wilma. den ambitiöse blev så arg när han såg tjuven att han försökte pracka på honom. så poliserna fick hålla honom tillbaka. jag vet att jag gjort fel som litat så på andra människor. att lite på min hund är inte nog.

stackars den ambisiöse, han klarar inte tjejer som gråter...jag både var och såg totalförstörd ut! underbara fantastiska sambo!

eftersom att vi missat det sista tåget hem pga av detta så betalade jag en taxi. pengar betyder så lite. jag kunde betala vad som hellst för min älskade hund. jag var i en sådan chock att jag inte minns allt. jag har ingen aning om hur länge hon var borta men den ambisiöse sa att det inte var mer än ngn timme. men det var nog den värsta timmen i mitt liv!

väl hemma fick jag sova på den ambisiöses arm. det finns bra människor oxå! just innan vi skulle somna hörde vi ett gevärsskott. vet fortfarande inte vart det kom ifrån. men det kändes så nära. hade svårt att sova. så mkt känslor på en och samma dag. men jag har min wilma. min älskade wilma. jag ska verkligen passa mig efter detta. jag har lärt mig min läxa. jag skäms så. min wilma, tänk om jag förlorat dig för evigt...tack gode gud för att hon är tillbaka!